Goldengossarnas matte och husse

Startsida
 
Vi heter Marie Ahlberg, kallas Mia och Jonas Palm, kallas JonasJ, eller "Palmen", av vissa. Vi bor på en liten lantgård strax utanför Osby i norra Skåne.
Det här hemmasnickeriet handlar om vårt gemensamma intresse för våra hundar och för all del katter. Hoppas Ni skall trivas hos oss. Maila oss gärna med synpunkter om sidan.

Nu lite om oss.

Mia har hållit på med hundar i ett stort antal år. Hon blev medlem i Osby brukshundklubb 1980 och utbildad instruktör 1991. När hon började i brukshundklubben hade hon ingen egen hund utan fick "låna" sin instruktörs labrador som hette Svante. 

Mias första egna hund var en schäfer vid namn Shiva, eller Rallarens Shiva som hon egentligen hette. Hon råkade para sig med en blandrashund och fick fyra underbara valpar, däribland Falcon, som Mia behöll. Med Falcon tävlade hon i lydnad och tränade lite agility. Sedan skaffade hon sin första mudi. Den hette Bandzsa och var tänkt att tävla med i agility men tyvärr så fungerade inte detta så det blev bara utställning med henne. Därefter blev det ytterligare en mudi fast denna gång en hane som heter Magos, han finns hos oss fortfarande, Honom har hon bara kört utställning med och Magos är både nordisk och internationell utställningschampion. När Magos var 8 år skaffade hon sin första golden retriever, vilket hon velat ha ända sedan hon var liten, men det har inte blivit av förrän nu. Han heter Wilmer och med honom tränar och tävlar hon i jaktapportering och lydnad.

Jonas har inte alltid haft hund, eller ens hundintresse. Intresset för hundar började när han och Mia blev ett par. Visserligen hade hans föräldrar en hund, en tervueren, som hans far fick 1984. Vad "terven" hette? Enterprise Aramis. En ståtlig herre, men inte alltid så kul att ha med att göra. Jonas första egna hund inköptes 1991, det var en härlig irländsk varghund som fick heta Mick. Han blev dessvärre inte så gammal, bara 5 år. Men det var fina år. Nu har det dock efter många om och men blivit dags igen, men denna gång en "golden". Till detta behövdes nästan ingen övertalning alls...